Aktuellt
Vad händer inom Dalinforskningen? Vad ges ut av och om Dalin?
Nu är tredje delen i Dalinsällskapets bokserie klar.
Hovskalden Olof von Dalin i konflikt och knipa presenteras den 7 april.
Dalin var visserligen hovskald, men också en vass satiriker och omstridd
debattör. Och innan tryck- och yttrandefrihet gällde kunde det vara
nog så farligt... Ingemar Carlsson har skrivit, Stefan Gustafsson tecknat
och Stig J Hedén gett boken en grafisk form som förenar 1700-talet
med vår egen tid.
Svenska Vitterhetssamfundet ger ut mer Dalin
Svenska Vitterhetssamfundet
är landets specialister på klassikerutgåvor och har räddat
många svenska författare åt eftervärlden genom att ge
ut deras verk i pålitliga utgåvor. På 1990-talet gjorde Samfundet
ett nytryck av Hesselmans och Lamms kommenterade utgåva av hela Then
Swänska Argus från 1919.
Dalinsällskapets vice ordförande Ingemar Carlsson arbetar med en ny, efterlängtad utgåva av Dalins skrifter och är i full gång. Varför behövs den? Varför har den inte kommit tidigare? Varför just nu? Ingemar ger själv bakgrunden:
Nu kommer också Dalin att ges ut
Svenska Vitterhetssamfundet (SVS) ger sedan nära hundra år ut våra svenska författare i fullständiga, tillförlitliga och kommenterade utgåvor. Det började faktiskt med "Argus" genom Bengt Hesselman och Martin Lamm 1910-19, men sedan blev det tvärstopp för Dalin.
Det fanns flera skäl till det. Ett är nog textläget. Dalins efterlämnade produktion torde vara svensk litteraturhistorias värsta textträsk, och inte blir det enklare av att enda mera fullständiga utgåvan är från1767 (!).
Det finns nog c:a 2000 Dalin-"objekt" att ge ut, bland dem c:a 200 brev. Det mesta är dikter, c:a 1600-1700. Ingen slår Dalin som vår mest produktive tillfällesskald; både före och under hans period som kronprins Gustafs lärare och Lovisa Ulrikas hovskald flöt en formlig ström av vers från hans fjäder till omgivningens glädje och underhållning. Hans dikter och prosastycken finns i c:a 50 separata, samtida tryck och c:a 500 bevarade, egenhändiga original; övriga c:a 1000 litterära verk måste man söka upp i 1700-talets många handskrivna verssamlingar eller hämta från utgåvan "Witterhets-Arbeten" 1767 - som något av svensk "nationalskald" från debuten på 1730-talet och i flera decennier framåt blev han enormt avskriven.
Dalin är alltså f n det stora hålet i SVS' serier utgåvor av Sveriges klassiska författare. Det har givetvis hämmat sentida litteraturforskning men innebär faktiskt också i varje fall en fördel. Först nu, bara för ett par år sedan, har vi fullt ut förstått att mängden av Dalins dikter sjungits i samtiden, inte som vi trott, varit läspoesi. Tack vare Kalifornien-professorn James Massengales fynd och kunskaper i 1700- talets sångkultur har många melodier kunnat identifieras - och sedan levandegöras för oss genom Martin Bagges och Mikael Paulssons CD, utgiven av Jacob Boëthius på Proprius' förlag 1999. Därmed öppnades en helt ny värld med Dalin för oss!
Nu är det dags att börja med utgivningsarbetet. Texterna måste inventeras och samlas ihop, kommenteras och ges ut (Ingemar Carlsson); allt skrivs löpande in (Gun Carlsson); musikkommentarer tillförs (James Massengale). Men det tar många år! Att detta nu, om än sent omsider, kan komma igång, är nog ytterst Dalin- sällskapets förtjänst. Själv hade jag egentligen tänkt ägna pensionärstiden till annan forskning, när jag av sällskapet kallades in under fanorna 1995. Även Massengale hade nog spårat in på andra delar av 1700-talets sångkultur, om inte det nyvaknade Dalinintresset föranlett honom att ändra sig. Han breddar nu sina kunskaper från Bellmantidens sång tillbaka till Dalin och tänker göra en djupdykning ner i den allmäneuropeiska, framför allt franska sångkulturen under 1700-talet.Sällskapets ansträngningar att få med även Hallands i särklass störste författare genom tiderna in i det nya millenniet via olika vägar verkar nu också komma att omfatta en modern textutgåva i åtskilliga band.
Kom, fria sinnen hit! Olof von Dalin - en nyupptäckt viskonstnär.
CD:n med Olof von Dalins visor gavs ut av Proprius Musik i oktober 1999. Den första upplagan, med kompletta texter och kommentarer, såldes slut. En ny upplaga, samma CD förstås, men sparsammare kommentarer, har kommit.
Dalin var en flitig versmakare. Han lämnade efter sig stora mängder dikter, somliga mycket omsorgsfullt och elegant skrivna, andra mer avsedda för stunden. Man har alltid vetat att många av dem har skrivits till en melodi och sjungits i det sällskap där de först presenterades.
Precis som Bellman några årtionden senare använde Dalin kända melodier. Själv skrev han inte musik, och vad man vet sjöng han inte heller.De flesta dikterna blev tryckta utan melodiangivelser och melodierna föll i glömska. Bara några enstaka visor och sånger, t ex Skatan sitter på kyrkotorn, finns med noter i nutida sångböcker.
Nu
har visorna fått musiken tillbaka! James Massengale, forskare och
universitetslärare i USA, hade länge hållit på med Bellman
när han fattade intresse för Dalin. Och genom ett spännande detektivarbete
i handskrifter, arkiv och gamla visböcker har han lyckats sammanföra
ett stort antal dikter med sina rätta melodier.Men hans forskning är
inte avslutad - fler Dalinvisor ligger och väntar på att få
tillbaka sin musikaliska dräkt.
Martin Bagge, sångare. tonsättare och känd Bellmantolkare, har tagit sig an musik och texter. På CD:n tolkar Martin ett tjugotal visor tillsammans med lutenisten och arrangören Mikael Paulsson, sopranen Helena Ek och instrumentalister.
Skivan ger en härlig doft av 1700-tal och visar Dalins stora bredd. Skämt och satir blandas med lyrisk elegans. Musiken är lika omväxlande - folkton, 1700-talets konstmusik och ett par nya tonsättningar, av Martin Bagge själv och av Sven-Eric Johansson. Visorna har många bottnar. Typiskt för Dalin var att han ofta dolde politiska budskap i tillsynes oskyldiga texter.
