Then Swänska Argus N:o III (1732)

I tredje numret av Then Swänska Argus vänder sig författaren direkt till sina kvinnliga läsare. Han tänker inte smickra dem, utan uppriktigt kritisera deras svaga sidor. Han tror inte att kvinnorna kommer att ta illa upp, eftersom de själva är rättframma. Tillsammans kan Argus och kvinnorna sedan ta itu med karlarna:



Till vänster: Första Argus-numrets titelsida.
Till höger: Första sidan av Then Swänska Argus N:o III, d.v.s. texten nedan.
Foto: Kurt Eriksson, Riksarkivet
Ur Tahl til Fruentimret,
angående Könets goda Ryckte

     God dag, Swenska Fruentimmer! Det war länge sedan man gaf Eder från trycket en så förtrogen helsning. Wåra Lärda synas oförsiktiga i det de antingen skrifwa det I icke förstån, eller ock gå Ehr aldeles förbij, liksom den Satzen intet woro sann, at den som står wäl hos Ehr, kan uträtta hwad han wil. Edert Kön tyckes undertiden styra och beherska hela jordklotet och Eder Gunst är mångens lycka, antingen han är lyckan wärd eller intet; Derföre är jag nu så slug, at til Ehr ställes ett af mina första ark. Den ähran tilkommer ock wärkeligen ett så ädelt kön at få första Visiten, och jag hoppas at I tagen mig wäl emot. Dock at I icke mågen förakta min stora ödmjukhet, så will jag säija Ehr, at jag icke kommer til Ehr, som en smickrande Cavalier, hwilken ärnar med falsk ödmjukhet, söta ordalag och liufligt flaterie winna Eder wänskap. Sådant a la mode-kram ware långt ifrån Argus! Ney, jag kommer som en förtrolig och upriktig rådgifware, at wisa Eder dygde-wägen och lära Eder wackra, ärbara samt Edert wäna släkte anständiga seder. Än säger jag mer, ty jag kan icke inbilla mig at I blifwen misslynte öfwer en wälmenande Karl:Jag kommer til Ehr, som en alfwarsam Praeceptor, hwilken täncker icke på Graeska med högtrafwande obegripeligheter, utan på ren Swänska med enfaldiga läxor förehålla Eder Edra fehl, odygder och oanständiga upförande, om sådant skulle märkas, och ingen ting för liufliga ögne-kast skull sticka under stolen. I kunnen icke illa uptaga, om jag säijer alt det jag wet och afbördar alt det mig på hiertat ligger, ty då är jag Eder lik. I hafwen ont före at twinga Eder, så har jag. När I sen gubbar fählas galne som ynglingar, så blifven I harmsne, det blir ock jag. När I sen poikar löpa med skiägg, så len I, det giör och jag. När j sen katten predika om samvete för råttorne, så bringens I både till harm och löje, det giör ock jag- Tro mig, wij lära wäl förlikas, och om I giören ett med mig, så skola Manfolkens laster bo trångt...




Producerat för Olof von Dalinsällskapet av Lars Nilsson

Publicerat med stöd av