Mångsidig författare
och lysande stilist

Olof von Dalin var den förste svenske författaren som lyckades skriva en lätt, kåserande prosa. Hans språk är smidigt och vänder sig ofta direkt till läsaren. Hans tidning Then Swänska Argus betraktas därför som en milstolpe i det svenska språkets utveckling. Det är just från Argus och 1732 som vi räknar den yngre nysvenskan.

Teckning: Stefan Gustafsson

I den livliga politiska debatten deltog Dalin mycket aktivt, inte bara med Argus utan också med broschyrer, dikter och sånger. Det fanns emellertid censur, och författare måste ofta gå balansgång. Politiska budskap måste lindas in i allegorier eller maskeras i texter med dubbla bottnar, antydningar och anspelningar. Dalin kritiserades ibland för att byta sida i politiken, men han förespråkade egentligen alltid samma värden: enighet inom landet, fred, oberoende i förhållande till främmande makter och stark kungamakt. Dalin skrev också dramatik. Mot slutet av 1730-talet började det efterfrågas skådespel på svenska, och Dalin skrev flera uppskattade pjäser inspirerad av franska förebilder. Komedin Den avundsjuke visar Dalins förmåga att skriva en flytande dialog. Tragedin Brynhilda är ett drama om kärlek och svartsjuka på eleganta alexandriner.

Efter Dalins död rådde mycket delade meningar om hans litterära betydelse. Några såg honom som en stor nationalskald, men den litterära smaken är föränderlig och andra tyckte att han var ytlig eller gammalmodig.

Dalins efterlämnade verk samlades och redigerades år 1767 av hans halvbror Jonas Böckman och Olof Dahlström. De bemödade sig om att hitta vartenda manuskript och gav ut mer än 3 000 sidor av skiftande kvalitet under titeln Witterhets-Arbeten. Tyvärr var de tvungna att utelämna eller ändra vissa texter för att klara censuren. Idag finns Dalins prosa i pålitliga utgåvor. Svenska Vitterhetssamfundet har påbörjat ett omfattande arbete med att granska och ge ut Olof von Dalins texter på nytt.

faktablad för utskrift »